Jag heter Karin Nilsson och jobbar i projektet På tal om 6, ett projekt som syftar till att förbättra sexualundervisningen i skolan. Projektet bygger på personliga samtal och interaktion, vi vill genom samtal skapa förståelse och öppenhet mellan människor. Det här är mina tankar om normer och sexualitet i samhället och varför projektet På tal om 6 är viktigt.
Vi människor formar våra liv till mångt och mycket efter de normer och förväntningar som samhället lägger på oss. Vi får redan som små barn lära oss vad som förväntas av pojkar respektive flickor, vad som är normalt och önskvärt. (Om du blir osäker på vad jag menar rekommenderar jag dig att gå och titta på barnkläder, sött och rosa för flickor och grönt eller blått med bilar för pojkar). Sexualitetsnormer är inget undantag, barn skolas in i ett heteronormativt samhälle där maskulina män åtrår feminina kvinnor, där män har mer lust än kvinnor, där kärlek är en förutsättning för sex, där ingen nämnbar åldersskillnad finns och monogam tvåsamhet råder. Det är en mycket stereotyp och ensidig bild av kärlek och sex som förmedlas till barn och unga genom medier, skolan, idrottsföreningar, vänner och vuxna.
Utifrån de normer som styr vårt samhälle idag är det inte så konstigt att normkostymen blir för trång för vissa medan den passar andra utmärkt. Orättvist och fel tycker jag. Ska vi inte skapa ett samhälle som tillåter olikheter och låter alla medborgare leva liv som de själva valt. Låt oss ta bort skuld och skam, vidga normerna och skapa frihet. Jag menar att vi ska låta människor definiera eller inte definiera deras läggning själva. Vi kan inte utgå ifrån en förgivetagen heterosexualitet i mötet med andra människor.
Var och en av oss måste motverka homofobi och normer som begränsar människor. Ingen ska behöva vara rädd för att hålla sin käraste i handen på stan, ingen ska bli kallad hora för att man gillar sex eller har flera partners, lika viktigt är det att alla känner sig fria att själva utan påtryckningar säga ja eller nej till sex. Men för att nå detta samhälle måste ungdomar få kunskap och verktyg för att synliggöra normer och rum att diskutera. I denna process ser jag skolan som en stor och självklar del. Att motverka diskriminering och cementerade könsmönster är en viktig del av allt arbete som bedrivs i skolorna. Samtal och interaktion skapar eftertanke och insikt och därigenom ett mer öppet och fördomsfritt samhälle. Därför tror jag att På tal om 6 kommer göra skillnad.
Är du nyfiken på På tal om 6? Skulle du tycka det var kul att dela dina tankar kring sexualitet och identitet i en kortfilm? Självklart kan du vara anonym, du får hjälp med manus och teknik och ett mindre arvode. Gör en intresseanmälan på webben redan idag påhttps://docs.google.com/spreadsheet/viewform?formkey=dFZ3dWh1dEN2S3UwTnZTZzJZV2tSZVE6MQ
Etiketter: karin nilsson, krönika, På tal om 6
[...] Projektassistent Karin Nilssons krönika [...]